Medelmedborgaren
Av Måns Wrange i samarbete med Igor Isaksson
Ett sociopolitiskt experiment där en medelmedborgares åsikter
sprids till den befolkning hon statistisktrepresenterar genom användandet
av professionell opinionsbildning och lobbying.
Föreställningen om en "medelmedborgare"
det vill säga att en fiktiv person statistiskt får representera
en större grupp människor har varit en av de mest inflytelserika
idéerna i uppbyggandet av den svenska välfärdsstaten.
Genom att inkarnera det moderna projektets dröm att kunna översätta
en komplex verklighet till en rationell och lätt överskådlig
modell, har statistiska medelvärden utgjort själva basen i
den svenska sociala ingenjörskonsten genom att stå som underlag
för forskning, samhällsdebatt och myndigheters planering av
de flesta offentliga samhällssektorer som påverkar medborgarnas
dagliga liv. (2) Men även andra delar av samhället som näringsliv,
handel, media, reklam och tjänstesektor anpassar till stor del
sina tjänster och produkter efter de genomsnittliga preferenserna
hos den kundkrets man fokuserar på.(3)
Grunden för den representativa demokratin
Principen att en enskild medborgare får representera en större
befolkningsgrupp utgör sist men inte minst själva grunden
för den representativa demokratin. Mellan det lagstadgade inflytande
vid valurnan vart fjärde år däremot medborgarnas direkta
politiska påverkan tämligen begränsad. Man är hänvisad
till att t ex skriva till fullmäktige eller kontakta sin lokale
riksdagsman för att försöka få politiskt gehör
för sina frågor. Media erbjuder också medborgarna en
viss plats t ex på dagstidningars insändarsidor, i radioprogram
som "Ring P1" och "Klarspråk" eller som sms-meddelanden
i debattprogram på TV. Men dessa kanaler har ofta en mer symbolisk
än reell politisk effekt.
Idag handlar det inte enbart om att ha den formella rätten eller
ens den praktiska möjligheten att föra upp en fråga
på den politiska dagordningen. I allt högre grad är
det en fråga om vem/vilka, på vilket sätt och
i vilket sammanhang det görs på. Detta faktum konstateras
inte minst i den av regeringen beställda Demokratiutredningen
som bl a beskriver hur beslutsfattandet har blivit mer informellt där
vikten av personliga kontakter och nätverk blir mer betydelsefullt
än traditionella politiska möten och agitation. Det formella
beslutsfattandet i representativa organ utmanas alltmer av sofistikerade
påtryckarkampanjer bestående av en kombination av opinionsmätning,
opinionsbildning och lobbying.
En alternativ demokratimodell
Projektet Medelmedborgaren är ett sociopolitiskt experiment med
en alternativ demokratimodell som utgår från denna realpolitiska
konsekvens. Eftersom val genomförs med relativt långa mellanrum
är opinionsundersökningar och statistisk forskning några
av makthavarnas få möjligheter att pejla väljarnas åsikter.
Inte sällan är det just den genomsnittlige väljaren som
partierna anpassar sitt politiska program efter. Statistik och opinionsundersökningar
utgör alltså de facto redan en grundläggande
och ibland avgörande faktor för politiska beslut.(4) Projektet
Medelmedborgaren drar denna utveckling till sin logiska slutpunkt genom
att helt enkelt vända på representationen: Istället
för att medborgarna väljer sina politiska representanter på
grundval av hur man tror att kandidaterna representerar medborgarnas
åsikter, utses en person att företräda medborgarna
genom att rent statistiskt representera befolkningens levnadsvillkor.
Detta är en metod som är oberoende av den statistiskt representativa
personens politiska kontakter, sociala nätverk, mediala utstrålning
och finansiella resurser faktorer som blir alltmer styrande i
den svenska politiken.
En medelmedborgare med tillgång till maktens språk
Den alternativa demokratimodellen i Medelmedborgaren är strukturerad
på följande sätt: Med hjälp av Statistiska centralbyrån
har en statistisk "medelmedborgarprofil" skapats genom ställa
samman de av svenska myndigheter mest använda medelvärdena.
Därefter har en person som motsvarar denna statistiska profil
kvinna, 40 år, ensamstående, utan barn, boende i två
rum och kök etcetera efterlysts via en mediakampanj. En
person vid namn Marianne som stämmer in på profilen har anmält
sitt intresse av att delta i projektet. I syfte att undvika exploatering
av hennes privatliv kommer Marianne enbart att vara offentlig med sitt
förnamn. Projektets syfte är istället att fokusera på
hennes åsikter om hur samhället kan förändras,
samt att sprida dessa tankar tillbaka till den svenska befolkningen,
som hon rent statistiskt representerar. Detta sker genom att Marianne
ges tillgång till samma avancerade metoder som politiker, intresseorganisationer
och näringsliv använder sig av för att få tillstånd
förändringar i samhället: professionell opinionsbildning
och lobbying.
Långsiktig lobbying
I samarbete med Igor Isaksson och projekts nätverk bestående
av bland annat en lobbyist, en dramaturg, en copywriter och en politisk
expertrådgivare på regeringskansliet har en långsiktig
strategi lagts upp för hur medelmedborgaren Mariannes åsikter
ska inympas i det svenska samhället och på sikt påverka
den allmänna opinionen. Marianne har djupintervjuats om hur samhället
kan förändras och dessa åsikter har sedan sammanställts
i en åsiktsdatabank. En politisk talskrivare och copywriter har
i samråd med Marianne sammanfattat och formulerat hennes åsikter
som korta och slagfärdiga paroller. En brett spektrum av Sveriges
mest inflytelserika personer från verksamheter med högt opinionsbildande
värde till exempel politik, reklam, kultur, media och populärkultur
har därefter kontaktats i syfte att förmå dem
att samarbeta med Marianne genom att sprida någon av hennes åsikter
i ett för dem passande offentligt sammanhang. Som i all effektiv
lobbying och opinionsbildning presenteras Mariannes åsikter indirekt
utan att allmänheten är medveten om vem som är avsändaren.
Rätt kanaler ger legitimitet
Till exempel har en av hennes åsikter stått som utgångspunkt
för en ledare i en av de största morgontidningarna, den har
framförts i en replik i en folkkär TV-serie, den har citerats
av en inflytelserik politiker samt förekommit i en omfattande reklamkampanj.
I Medelmedborgaren utnyttjas sålunda den legitimitet som dessa
etablerade kanaler ger åsikten till skillnad från om den
hade presenterats i en insändare. Under projektets gång genomförs
regelbundna opinionsundersökningar före och efter det att
en åsikt har introducerats för allmänheten, i syfte
att utröna vilken konkret påverkan Mariannes åsikter
har haft på den allmänna opinionen.
Genomsnittet inte det normala
Avslutningsvis är det intressant att konstatera är att trots
att Marianne rent statistiskt motsvarar en mängd medelvärden
i Sverige och därigenom per definition representerar det "normala"
så tillhör hon tvärtom som ensamstående medelålders
kvinna utan barn en relativt marginaliserad grupp i samhället.
Marianne kan paradoxalt nog tvärtom betraktas som ett hot mot den
traditionella heterosexuella kärnfamiljens värdenorm som i
mångt och mycket fortfarande dominerar i Sverige.
NOTER
1 Sverige har den längsta sammanhållande historien av statistiska
undersökningar och inget annat land är så statistiskt
kartlagt. Tabellverket, föregångaren till Statistiska Centralbyrån,
grundades redan 1749.
2 Kostnaden för all statlig svensk statistik har uppskattats till
0,2% av statsbudgeten.
3 Inom avantgardekultur och filosofi har emellertid genomsnittsmänniskan
knappast rönt något större intresse tvärtom.
Tänkare som till exempel Freud, Nietzsche och Foucault har snarare
fokuserat på det marginella än det genomsnittliga och avantgardet
har traditionellt sett hyst ett förakt för genomsnittsmänniskan.
Likväl har man varit beroende av den för att kunna definieras
sin egen särställning.
4 Till exempel testade Bill Clintons medarbetare Dick Morris alla Clintonadministrationens
förslag i opinionsundersökningar innan de presenterades inför
kongressen.