De andliga pengarna

- en betraktelse i tre akter

AKT 1 – Ekonomismens New Age

”Fader, låt denna bägare gå förbi mig, om det är möjligt” bad Jesus den där natten i Getsemane då han skulle förrådas av Judas. ”I sin ångest bad han allt ivrigare, och svetten droppade som blod ner på marken”, skriver evangelisten Lukas. Hans berättelse visar Människan Jesus som är rädd, våndas och ber för sitt liv att han ska slippa döden på korset.
Passionshistorien är en berättelse om det djupast mänskliga, om kärlek, lidande, sorg, tvivel och förtröstan. Budskapet är: Se Människan!
Men långfredagstexten om döden på korset passar inte in i ekonomismens lyckokalkyler där motgång och förlust är tecken på svaghet. I ett samhälle genomsyrat av hyperkapitalismens framgångsteologi har korset smyckats i guld och blivit en affärsidé. Det heliga profaneras och omvänt: det profana gudomliggörs.
Den ekonomistiska vidskepelsen bereder ut sig. I dag är det företagssjälen som ska förädlas till varje pris. Näringslivets prästerskap sjunger marknadens lov och använder begrepp som flexibilitet, företagsklimat, varumärke, entreprenörsanda som vore de kyrkliga sakrament. Börsintroduktionen har blivit själva dopet, kvartalsrapporten syndabekännelsen och varslen botgöringen.
Hegels ande svävar över styrelserummen. Marknaden har blivit Gud. Managementretoriken har klara drag av New Age. Det är de framgångsrika som talar, de som fått del av gudagnistan. De är utvalda och kräver lydnad.
”En gång fanns uppfattningen att tillvarons helhet var sammansatt av fyra element: luft, jord, vatten och eld. Behovet av byggstenar finns kvar. Bra klimat, värderingar, villkor och engagemang är vår tids element. Fyra förutsättningar för att företagsamheten ska kunna göra sitt jobb – att ge näring åt livet”, deklamerar den nya arbetsgivarorganisationen Svenskt Näringsliv i helsidesannonser.
Företagarna ser sig numera stå i livets tjänst. Man kan ana vem de anser att fackföreningsrörelsen tjänar.
Förandligandet föder elitism. Bara den som skådat ljuset tillåts yttra sig. Så var det på Platons tid. Filosoferna tillhörde ledarskiktet medan slavarna som kroppsarbetade stod underst i samhällshierarkin. Faktum är att det platonska kroppsföraktet och nedvärderandet av det materiella och mänskliga går igen i dagens samhälls- och näringsliv.
När Ericsson ”outsourcar” och varslar tusentals människor handlar det egentligen om att företagsledningen avhänder sig kontrollen över produktionen. Direktörerna är inte längre intresserade av produktion. Nej, nu är det varumärket, själen, som gäller. Ett företags värde är inte vad det producerar utan dess marknadsposition på den heliga börsen.
Det finns likheter mellan Nike och Ericsson. Imageskapandets transcendentala värld är numera viktigare än producerandet av skor och telefoner. Varslen i Kumla och arbetslägren i Indonesien som tillverkar Nikeskorna är i själva verket delar av samma process.
Så kan förandligandet förvrida fokus från människan till Mammon och nedmonteringen av människovärdet fortgå.
Jesus gråter i Getsemane.

AKT 2 – Vad fäster du ditt hjärta vid?

”Du skall inga andra gudar ha jämte mig” lyder det första budet i tio Guds bud. I Stora katekesen förklarar Martin Luther innebörden: ”Det varvid du fäster ditt hjärta och varpå du förlitar dig är, säger jag, i verkligheten din Gud”. För Luther handlar människans val inte om att välja Gud eller icke utan vilken gud? Vad är det du fäster ditt hjärta vid? Vad styr dina handlingar? Hur ser ditt livsmål ut?
Bland de avgudar som Luther diskuterar lyfter han särskilt fram penningen. Frågan om Gud och ekonomiska frågor hör alltså enligt Luther inte till två olika världar. Tvärtom ska den kristna människan engagera sig i samhällslivet! Det gjorde Luther ständigt själv. Hans fräna samhällskritik och angrepp på pengamakten ljöd från predikstolen och genom det skrivna ordet.
Våren 1539 drabbades Luthers hemstad Wittenberg av missväxt. Priserna på spannmål steg. Många handlare började lagra spannmål i väntan på att priset skulle stiga ytterligare. Effekten blev den önskade: Priserna sköt brant i höjden. Kapitalisterna tjänade bra med pengar.
För Wittenbergs arbetare blev det dock katastrof. De tvingades låna pengar för att kunna köpa bröd. När behovet av lån ökade steg räntan. Det bekymrade Luther.
Han vände sig till stadens ledning med uppmaningen att vidta åtgärder mot hungersnöden, prisstegringarna, spekulationerna och ockret. Han kritiserade bankirhuset Fugger, dåtidens Wallenbergare. Men makten brydde sig inte. Då skrev Luther ”En förmaning till prästerna att predika mot ockret” – ett oerhört fränt angrepp mot ockrarna, dvs mot dem som lånade ut mot ränta.
”En ockrare mördar aktivt. Ty det är inte bara så att han låter bli att hjälpa den hungrige. Han
t o m rycker brödsmulorna ur den svältandes mun, det bröd som Gud och fromma människor gett den hungrige till hans livs uppehälle. Ockraren bryr sig inte om att hela världen dör av svält bara han får sina pengar”, hävdade Luther.
Martin Luther hade förmodligen gått med i Attackrörelsen.

AKT 3 – En annan ordning

”Kapitalets byggnader, mördarbinas kupor, honung för de få.
Där tjänade han. Men i en mörk tunnel vecklade han ut sina vingar
och flög när ingen såg. Han måste leva om sitt liv”, skriver Tomas Tranströmer.
Vi är många som måste leva om våra liv. Hela västvärlden borde fråga sig vart den är på väg.
Det är dags att söka andra gudar än vinstmaximeringens, aktiespekulationens och lottovinstens.
Om vi lyssnar noga, lägger örat mot vår nästas hjärta hör vi humanismens credo:
Frälsning är att bli Människa! Vi finns till för varandra. Andlighet är gemenskap, inte egenintresse.

Helle Klein är tillträdande politisk chefredaktör vid Aftonbladet
Helle Klein är också teolog och har givit ut boken ”Längtan efter mening – vänsterns etik och den nykonservativa utmaningen” (Atlas).

För utskrift, öppna sidan i nytt fönster.