Vad säjer siffran?

Elin Wikström 2001. Konstnärens handling direktsänds över internet. Real >>

Tisdag-torsdag 11-14 och 15-18 och fredag-söndag 11-16 hela utställningsperioden, utför Elin en handling som sänds i realtid via Internet till Kulturhuset. I utställningslokalen kan besökarna ta del av processen via en monitor. Den kan även följas på webbsajten www.splintermind.com/beeoff/

Elin Wikström om projektet:
Mitt bidrag till Pengar är en handling där jag räknar och räknar. Att räkna är att successivt granska personer, föremål eller företeelser. Att undersöka vad och hur många personerna, föremålen eller företeelserna är. Att anse något eller någon vara eller inte vara något eller någon. Att jämföra, något eller någons värde som lika med, högre eller lägre än det andra eller den andra. Att hålla ordning, på exempelvis ett ekonomiskt förhållande mellan en eller flera parter, hur mycket någon är skyldig eller ska ha eller på sekunder, minuter, timmar, dagar, veckor och år. Att bestämma något eller någons härstamning från en viss tidpunkt, eller början, så som bergens höjd räknas från havets yta. Att räkna är också att ställa någon till svars, att vara kinkig, men det kan också vara att bry sig om något eller någon. I knep, lekar och magi räknas det ibland baklänges eller i annan ordning än den vanliga. Jag har till exempel under planeringen av projektet stött på den här trollformeln; ta med alla fem fingrarna om svulsten och räkna tre och sju och nio och åtta och en och inte, så försvinner den eller det här knepet; en som blir satt ur spel av iver eller ilska, skall räkna till tjugo, så går det snart över.

I min handling leker jag med den bild majoriteten av ekonomins företrädare har skapat av ekonomin som en exakt vetenskap och naturlag. Den behöver inga argument, inga siffror. "Släpp loss marknaden så löser den osynliga handen alla våra problem." Jag driver med rollen som jag tilldelas i ett uteslutande ekonomistiskt tänkande. Någon som vid varje tillfälle granskar alla alternativ och alltid väljer det ekonomiskt mest fördelaktiga. Fast om jag skulle fråga min bilhandlare om hur länge bilens bakaxel beräknas hålla skulle jag antagligen få ett undanglidande svar trots att sådana beräkningar görs på varje liten skruv. Även om jag i beslutsfattande situationer kunde tillgodogöra mig all tänkbar information skulle jag fatta beslut, som inte var primärt marknadsorienterade, men som erbjöd tillräcklig nytta och som jag i stunden var nöjd med. Ändå förväntas jag vara en robot som förvaltar sina resurser på mest rationella sätt.

Vi använder siffror för att räkna saker, för att mäta tid, som statistiska uppgifter, för att spela, köpa och sälja, rangordna och betygsätta. Varorna i butikerna har streckkoder. Människor har passnummer och kontonummer. Min längd, vikt, ålder, kroppstemperatur och IQ anges i siffror. När jag blir tillfrågad om mitt telefonnummer säjer jag ju inte tvåhundratvåtusenåtthundrasjuttiåtta och jag hävdar inte att det är större än min mammas, som bara är 811 08 eller pappas, som är 168 21. Men vad säjer och vad döljer siffrorna som rör sig i flödet av varor, tjänster och kunskap om personer, föremål och företeelsers värde? Om hur och var gränser ska dras för vad som kan räknas som ditt, mitt eller vårt och om det egentliga utbytet och resursutnyttjandet.

Elin Wikström är född 1965 i Västerås, Sverige, bor och arbetar i Göteborg. Elin är en av de mer uppmärksammade yngre svenska konstnärerna. Hon arbetar framförallt med performance och många av hennes arbeten beskriver besynnerliga ekonomiska realiteter. Som när hon under en hel utställningsperiod fyller galleriet med kläder köpta på öppet köp, som hon lämnar tillbaka, för att köpa nya, för att lämna tillbaka. Likt Pina Bausch upprepar hon små rörelser in absurdum och gör dem monumentala.

För utskrift, öppna sidan i nytt fönster.