Utgångspunkten för utställningen är platsen.
Sergels torg.
Stockholm.
Världen.
Pengarna.
Politiken.
De nya gränserna.
Det nya livet utan gränser.
Platsen är Stockholms finansiella hjärta.
Grannarna är Riksbanken, SE-banken, Åhléns med NK ett stenkast österut.
Under lokalen går det gångar mellan bankerna och varuhusen och under dessa gångar
ligger det fiber.
I alla fibrer rusar det pengar.
I luften rusar det också pengar.
Det luktar pengar.
I skyskraporna mitt emot utställningslokalen bor representanterna för den nya ekonomin. Förra året hyllades dom, idag kallas deras aktier för frimärksaktier.
Pangar har kort minne.
Allt detta antas vara viktigt.
Allt detta är viktigt: när helt vanliga hantverkare, tjänstemän och arbetare sitter och spelar på aktier på Internet på lunchrasten och inte går och kissar för att de kan förlora pengar.
Då är det viktigt.
Då är det nästan farligt.
För idag är det bara pengarna som gäller. Och inte vilka pengar som helst: dollar, d-mark och snart euros. Pengarna har alltid rätt. För har man inga pengar så dör man.
Det är pengar som gäller i syd och nord.
I öst och väst.
Och dom som är bäst på att tala om pengar är konstnärer, likt ensamma män som hela sitt liv sitter på kaféer i Kairo och drömmer om kvinnor de aldrig kommer att träffa, drömmer konstnärer om pengar.
Alla pengar i världen tillhör konstnären.
Hit med dom.
Konstnärens namn är ju ett varumärke, ett brandname, hårdvalutan i den nya ekonomin,
Låt mig bara signera.
Hit med guldet.
Snabbt ska det gå.
Att få pengar, massor av pengar.

Karin Hansson & Nils Claesson

För utskrift, öppna sidan i nytt fönster.