av KarinHansson

Under många år undvek jag att läsa tidningar. När tv:n gick sönder brydde jag mig inte om att skaffa någon ny. Frustrationen över att inte kunna omfatta skeendena i världen hade blivit för stor. Jag föredrog att läsa en välskriven saga än ett hundratal snabbt skrivna nyhetsnotiser. Jag ville rensa mina drömmar från bilder av världens katastrofer. Ändå smög sig mediernas tolkning av världen på, jag kunde inte undvika löpsedlarna när jag gick på gatorna, kunde inte låta bli att höra samtalen som refererade till ständigt nya nyheter. Har du hört det senaste? Visste du att; Arbetslösheten ökar; Ny teknik revolution i ekonomin; Bangladesh katastrofdrabbat; Buggning fällde ligaledare; Fler länder i kriget; Pedofil våldtar 6-åring.

Min verklighet är konstruerad av dessa enkla rubriker. Av historieböckernas förenklingar och nyhetskanalernas snabba klipp. Jag litar inte på denna konstruktion som jag aldrig har tid att analysera. Men det är den enda bild av världen jag har. Bortom den är det nästan tomt. Allt jag ser är gator och hus, människor som passerar. Tyngden i min kropp och min andning. I min fysiska närhet händer inte särskilt mycket. Allting händer någon annanstans. När jag ibland reser dit för att ta reda på vad som döljer sig bakom rubrikerna är där likadant. Gator och hus, människor som passerar i tunnelbanan. Svetten från min kropp. Ibland ser jag skildringar av det som hände, i tidningar och på tv; Gasattack i tunnelbana; Värmerekord i juli. Bevisen på att det inte var en dröm.

I PR-konsulternas Mecka USA tror ett genomsnitt av folket att det dog 100 000 vietnameser i Vietnamkriget, trots att det officiella antalet var 2 miljoner. Man tror även på Gud och på demokratin. I Sverige har vi fått lära oss att alla människor är lika och de flesta tror på vad som sägs i nyheterna. Det är också oftast sant det som sägs. Det är sant att just detta sägs och inte något annat. Det är nästan alltid sant att någon tjänar på att det sägs just då. I den expanderande PR-branschen vet man hur man för fram sina kunders åsikter och produkter på rätt sätt i medierna. I det tilltagande informationsbruset blir dessa tjänster alltmer eftertraktade. Informationsbruset är kommunikationsexperternas alibi men också deras vapen. Ingen hinner tänka efter. Budskapet accepteras av de flesta. Kunderna betalar väl.

Med PR smörjs kuggarna i den nya industrin där varorna har ersatts av varumärken. I denna industri där ett illvilligt rykte är det största hotet är ett medialt språkrör en garanti för framgång. Med en genomtänkt kommunikationsstrategi når man nya marknader eller ökar en redan mättad. Vi var många som våren 1998 plötsligt började känna oss skitigare än vanligt och oroa oss för de allergier som kunde uppstå av dammråttorna som samlade sig under soffan. I radio och tidningar dök det upp inslag om svenskarnas hygienvanor, bland annat fick vi lära hur ofta unga män byter lakan och att dagens hushåll p.g.a. av yrkesarbetande mödrar var en groende härd för diverse kryp. Att det var Colgate-Palmolive som hade beställt den Temo-undersökning som låg till grund framgick inte. När så hela svenska folket svarade med en ökad efterfrågan på hygienartiklar var företaget väl förberett med fyllda lager och reklamkampanjer för nya och finurliga produkter.

På ett liknande sätt skapade Telia hösten 1998 en efterfrågan på nya telefontjänster. För pressen presenterades en Sifo-undersökning av hur börsnoterade bolag på A-listan vårdade sina relationer med aktieägarna. Man hade testat hur lätt det var att nå fram till företagen genom att använda telefon, fax, e-post och webben, med rätt nedslående resultat. Detta ledde bland annat till rubriker i Dagens Industri, väl tajmat med annonskampanjen om hur Telia kunde hjälpa företag att förbättra sin kommunikation.

Gratisannonser i form av redaktionellt utrymme i prestigefyllda dagstidningar är värda stora summor. Svenskarna tror fortfarande på det som står i tidningen. Journalisterna åtnjuter fortfarande en stor tilltro till att vara objektiva. Därför påverkar dessa annonser oss så mycket mer. Till skillnad från reklamannonser som människor förhåller sig betydligt mer kritiska till.

Även de folkvalda är i behov av skickliga PR-strateger. Demokrati är en komplicerad process. Den representeras av några få utvalda, valda för att inte fatta förhastade beslut. Betalda för att ta hänsyn till alla fakta, inte bara de som passar in i mediernas nyhetsdrama. Samtidigt pågår en ständig kamp om väljarna, och ingen politiker med självbevarelsedrift vågar gå emot den allmänna opinionen. Medborgarnas åsikter mäts i ständiga undersökningar och makten över besluten avgörs av de som kan påverka denna åsikt. Lobbying sker inte bara i maktens korridorer utan lika mycket i medierna. För att påverka besluten krävs smart marknadsföring. Detta är något Stockholms Stads kommunfullmäktige har förstått och man satsar därför skattebetalarnas pengar på PR-konsulter. I våras sparade konsulterna 250 miljoner åt kommuninvånarna genom att ändra regeringens lagförslag om skatteutjämning. Tanken med Robin Hood-skatten som förslaget kallades var att fördelningen av skattebördan skulle förändras så att de rikare kommunerna (som Stockholm) skulle få betala mer än de fattigare. Genom en skicklig PR-kampanj förändrades begreppet Robin Hood-skatten till Straffskatten i mediernas rubriksättning. I "kändisuppropet" förmåddes en mängd kända stockholmare att tala mot lagen och tidningarna kablade tacksamt ut nyheten som innehöll allt som kunde ge bra rubriker: Den lilla kommunen versus stora staten, privatekonomi, lokalanknytning och kända personer. Tack vare den "folkstorm" som skapades ändrades lagförslaget.

I 1800-talets tsarryssland låg demokratin ännu i sin vagga. Men den tid ur vilken den moderna demokratin skulle växa fram var på väg. I brytningstiden mellan det gamla feodalväldet och det nya industrisamhället utspelar sig Nikolaj Gogols roman Döda själar. Romanens hjälte Pavel Tjitjikov är inte någon större personlighet, men med sitt modesta uppträdande och sin fenomenala anpassningsförmåga lyckas han få alla i sin omgivning att känna att de träffat en själsfrände. Han skapar sig snabbt ett stort kontaktnät i den ryska guvernementsstad han utsett till platsen för sin operation. Hans plan är lika enkel som storslagen. I det ryska feodalsamhället räknades de livegna en gång om året och detta antal betalade man sedan skatt för under resten av året. Människor är dock opålitligt kapital, de kan rymma, bli sjuka eller till och med dö. Hände det strax efter tidpunkten för sammanräkningen, var godsherren ändå tvingad att skatta för den döde resten av året. Det är dessa livegna som utgör den handelsvara Tjitjikov intresserar sig för, och de förvånade godsägarna skänker mer än gärna bort sina döda livegna till denne moderne entreprenör som på papperet blir en rik man, ägare till många själar.

Idag är de kreativa entreprenörerna fler och kampen om själarna hårdare.

"The product being manufactured is you" som Adbusters säger i sin antireklam mot konsumtionssamhället. En produkt lojalitetsexperterna i IT-branschen vet hur man skapar. I det tilltagande informationsbruset är det allt dyrare att få fram information till den konsumtionsbenägna målgrupp man intresserar sig för. Större kunskap om denna är därför den makt man eftersträvar. Lojala konsumenter är målet. Det är inget man hymlar om och i branschtidningen Resumé skryter Joblines VD om sitt vinnande koncept. På denna webbaserade arbetsförmedling med inriktning på IT-branschen är inte det primära att förmedla kompetent personal. Vad de högutbildade arbetssökande genom att lägga in sin CV och sina framtidsdrömmar i Joblines databas skapar är inte bara kontakter med nya arbetsgivare. Det man dessutom får är en databas med detaljerad information om en attraktiv målgrupp.

Utvecklingen av nya informationstekniker är snabb och trenderna tydliga. I denna tid då Camel inte längre är cigaretter utan ett sätt att leva behöver man inte ett produktutbud för att starta en affär, det räcker med besökare. I Sverige konkurrerar breda marknadsplatser som Torget med sociala interaktionstjänster som chatten Dobedo om besökarna. Dessa nätsamhällens kursvärde ökar i takt med hur många invånare man kan påvisa att man har. Vad värdet ligger i detta monopolspel är svårt att helt fastställa, men att det räknas i miljarder kronor kan börsmäklarna intyga trots att det ännu inte finns någon ekonomisk vinst att tala om. Siktet är inställt på framtiden där de attraktiva personuppgifterna är drivkraften i den nya ekonomin.

I denna nya verklighet är drömmar hårdvaluta. Vad upplever du lille vän, vilka impulser styr dig? Vilka signaler triggar dina drifter? I den hektiska nätkommersen dyker ständigt nya gratistjänster och erbjudanden upp för den som är villig att registrerar sig som "medlem". Allt är möjligt bara man berättar vem man är, vem man vill vara och vad man önskar med livet. Man kan till och med få betalt för att delta, som på AllAdvantages.com som betalar dig för att exponeras för reklam parallellt med övrig krimskrams på nätet. Med hjälp av ett litet program får du personligt anpassad reklam samtidigt som det registrerar dina tittarvanor på nätet. Antagligen går det att sälja denna information vidare för ett betydligt högre pris än det som betalas till dig.

Det Orwellska övervakningssamhälle man gärna målade upp när datorn först trädde in i det allmänna medvetandet är dock inte något man talar om längre. Istället är frihet det värde som knyts an av skickliga marknadsstrateger. Valfrihet i konsumtionens tecken.

Yttrandefriheten får det dock svårare när alla våra handlingar och åsikter effektivt kan kartläggas. I den italienska kommunen Bologna har man tagit detta i beaktande när man byggt upp internettjänster för kommuninvånarna. I maffians hemland är man väl medveten om vad som kan ske med yttrandefriheten när marknaden får råda. För att uppmuntra invånarna att uttrycka åsikter utan att riskera repressaler från grannar av en annan mening har man därför provat ett nytt grepp. Kommunen tillhandahåller internettjänster som innebär att invånarna kan läsa och skapa information under pseudonym.

Men på många håll i världen framhålls snarare faran med fri publicering än rätten till den. I Ryssland där det ocensurerade informationsflödet via Internet betydde mycket för framdrivandet av demokratin gör man nu sitt bästa för att kontrollera det. Genom att förbjuda kryptering och genom organiserad kontroll av e-post försöker man komma åt brottslighet. Av samma anledning försöker USA begränsa användningen av kryptering samtidigt som man vill möjliggöra starkare lagar för censur av Internet. I Sverige har frågan om rätten till en ocensurerad samhällsdebatt effektivt tystats ned genom kopplingen till barnpornografins spridning via Internet.

Man behöver inte vara konspiratoriskt lagd för att ställa sig frågan om vem som egentligen tjänar på detta. Det räcker med att ha läst William Gibsons roman Iduro. I detta framtidsscenario, som alltmer liknar nutid, har världen förvandlats till en totalt övervakad plats. Här analyseras människors konsumtionsmönster av informationsmäklare med siarkrafter och det är tv-shopvärdinnorna som regerar planeten med hjälp av härar av informationsmanipulatörer.

I ett annat science fiction-scenario har människor lärt sig att drömma kollektiva drömmar. En kollektiv drog har försatt större delen av befolkningen i ett apatiskt tillstånd i Jeff Noons Vurt. Samhället är i kraftigt sönderfall då drömmissbrukarna spenderar hela sin tid uppkopplade mot den kollektiva fantasin istället för att sköta sina samhälleliga plikter. För att rädda ursprunget till sin existens tar till slut drömmen helt över och börjar aktivt förändra den verklighet den från början skapats av.

Vi lever idag i denna kollektiva dröm. En dröm som skapar en mening och som har gett oss vår historia. Vi har alltid levt här och tiden står stilla. Drömmen om faraonerna pågår parallellt med andra världskriget och i en annan dröm driver flyktingar omkring i ett sönderbombat Kosovo. Jag anstränger mig för att drömma goda drömmar. Man vet aldrig, kanske kan jag påverka det där som pågår någon annanstans, i det vi kallar verkligheten.