Date: Wed, 16 Oct 1996 18:42:18 +0200 X-Sender: lvetol@strix.udac.uu.se To: a.t@it.kth.se From: Ola.larsmo@littvet.uu.se (Ola Larsmo) Subject: Re: Leif Elggren!!! Leif Elggren skrev: >>---- >> >>Jag tror inte pŒ kommunikation via konst. Konst Šr en sŒ fruktansvŠrt >>privat fšreteelse. Jag arbetar inte fšr att jag vill kommunicera (det tror >>jag gŠller fšr de flesta konstnŠrer), dŠremot Šr materialiseringen oftast >>en nšdvŠndighet fšr att sjŠlv fŒ syn pŒ det jag tŠnker, pŒ det som visar >>sej, ett sŠtt att strukturera och organisera. Det optimala konstverket Šr >>naturligtvis det som rullar innanfšr var och ens šgonlock, fšr att ansluta >>till det redan sagda. en provokation i grevens tid: tack fšr den. HŠr kommer svaret: No offence - men jag Šr skŠligen less pŒ den syn pŒ sin egen roll Elggren odlar hŠr- Den Šr hans, han har rŠtt till sina instŠllningar, liksom - och jag till mina. HŠr kan man slita och dra i individbegreppet ett helt Œttiotal och pulverisera det.... men nog lever X antal konstnŠrer kvar i artonhundratalets naturbarnsmyt iallafall...det av vŠrlden ej beršrda geniet..... sŒ fick jag detta sagt... Det skojigaste i Œttiotalets tungvrickarteorier var just den gamla freud/marx/foucault-insikten om hur jaget Šr som stenen pŒ stranden, mŒ vara av unikt och hŒrt material men formad av stršmmarna. Vad alltfšr fŒ orkade bry sig om var den subversiva-politiska sidan av saken. Insikten om sprŒket som vad som formar medvetandet leder nog till slutsatsen att konsten *nŒgon* form av kommunikation allt. Nej, jag Šr ingen anhŠngare av plakatkonst, varken i romanform eller nŠr det gŠller visuell form, sŒ fšrsšk inte hŠnga pŒ mig den šverrocken. Men konst *betyder* nŒgot - och inte bara fšr konstnŠren sjŠlv. Den Šr ju just fšrsšket att *betyda* nŒgot sŠrskilt utanfšr den allra mest solipsistiska begreppsramen, n'est-ce pas? Pasolini frŒgade sej sjŠlv: Varfšr ska jag gšra mina >>konstverk nŠr jag kan dršmma dom? OJ: DŠr hade vi en referens till en person som hade *jŠvligt* mycket pŒ hjŠrtat. >>Att vara konstnŠr Šr ett enormt privilegium eftersom det in extenso innebŠr >>att vara mŠnniska i sin yttersta konsekvens, att till fullo bruka den >>resurs som vi alla Šr utrustade med: vŒra liv frŒn fšdelse till dšd, en >>begrŠnsad tid som ocksŒ lever vidare genom vŒra barn och de sociala >>betingelser vi existerar i. OK - alltsŒ finns det nŒgra gemensamma utgŒngspunkter, dŒ??? Allt annat Šr samhŠlleliga och ekonomiska >>eftergifter. NŠr jag hšr allt detta prat om mštesplatser pŒ NŠtet ryggar >>jag instinktivt tillbaka. Varfšr ska vi mštas dŠr? Tja... vad gšr vi hŠr, by the way? varfšr šppna nŠbben šverhuvudtaget? >>Fšr švrigt kanske det Šr sŒ att den viktigaste offentliga konsten skapades >>i det Sovjetiska samhŠllet eller det Nazistiska; en monumental och >>storslagen kost som gav mŠnniskorna viktig nŠring fšr sin sjŠlvkŠnsla, som >>gav dem styrka och mod. We-ell......"offentlig" konst har vŠl alltid existerat, just som konst. Vi ska vŠl inte behšva dra till med Altamira? Min egen favorit Šr navahos sandmŒlningar - exakta, estetiska uttryck, skapade med material som alltid finns till hands, dŠrmed unika avtryck av nŒgot "personligt"....och snart, mycket snart borta fšr alltid. Jag konstaterar, som min egen avskedsreplik till denna debatt, att det Šr svŒrt att diskutera begreppet "offentlighet" nŠr det gŠller konst. Det smŠrtar mig nŒgot, eftersom det Šr detta begrepp, i Jurgen Habermas & andras mening, som stŠlls pŒ sin spets & pŒ spel nŠr det gŠller NŠtets framvŠxt..... .....men det kanske Šr en annan historia. Jš jš, Ola Larsmo