Date: Sat, 12 Oct 1996 10:21:46 +0100 X-Sender: ci-11091@mail.calypso.net To: a.t@it.kth.se From: ci-11091@mailbox.calypso.net (Clemens =?iso-8859-1?Q?Altg=E5rd?= ) Subject: =?iso-8859-1?Q?Konstn=E4rsrollen?= Hej igen allesammans! Clemens AltgŒrd hŠr! Jag tycker att det Šr verkligt bra att Tom Sandqvist tar upp konstnŠrsrollen till diskussion. Jag vill ocksŒ vara snabb med att pŒpeka att det dŠr jag skrev om konstnŠren som underhŒllare inte var menat som en kritik av dem som valt att arbeta med bluffen eller tricket som uttrycksmedel - tvŠrtom vill jag hŠnvisa till min artikel i tidskriften 90-tals BedrŠgerinummer (nr11) dŠr jag skrev om Blasfemiker och bluffmakare.Jag menade bara att konstnŠren som underhŒllare Šr en av mšjliga funktioner, och det vore illa om det blev den enda. KonstnŠren skulle i framtiden kunna bli konstruktšr av spel, analytiker och sjŠlvreflekterande kritiker parallellt med att likvŠl skapa bilder - i cyberlitteraturen finns ju ocksŒ fšrestŠllningen om KonstnŠren som designer av nya sinnestillstŒnd dvs konstnŠren inte som alkemist utan snarare en all-kemist, som tar kemin (ej den ortodoxa) i bruk fšr att skapaÉ men sŒdant skall man fšrstŒs inte tala om i ett Sverige dŠr man en gŒng fšrbjšd mellanšlet! €r dŒ mŒleriet dštt som det sŠgs? Nej, men redan fšr 25 Œr sedan kunde man (i det hŠr fallet J Berger) konstatera att: "OljemŒlningar gšrs som bekant Šven idag. Men det vŠsentliga Šr att grunden fšr dess traditionella synsŠtt undergrŠvdes av impressionisterna och raserades av kubisterna. UngerfŠr samtidigt hade fotografiet švertagit oljemŒleriets plats som viktigaste bildframstŠllare. Med dessa fakta i minnet kan vi ungefŠrligt placera in det traditionella oljemŒleriets huvudperiod mellan 1500 och 1900. " NŠr vi nu inom kort gŒr in i 2000-talet kan man konstatera omfattningen av mŒleriets marginalisering. FŒ unga konstnŠrer vŠljer i dag att arbeta med mŒleriet som primŠrt uttrycksmedel och Šven om det finns indikationer pŒ att ett nytt (sk low brow art med ex Robert Williams Juxtapoz som inspirationskŠlla) figurativt mŒleri hŒller pŒ att vŠxa fram sŒ har konsten kommit att bli en frŒga om idŽer och koncept. KonstnŠren har gŒtt frŒn att vara kollektivets hantverkare till att vara fritt konkurrerande varuproducent till genialisk bohem och framstŠllare av unika artefakter till att vara en person som arbetar med olika fšrhŒllningssŠtt till livet, politiken, sexualiteten osv, en individ, men inte nšdvŠndigtvis en utvald eller outsider, som undersšker saker och experimenterar och gŠrna arbetar med grŠnsšverskridanden (obs! i det sociala rummet!) och nya uttrycksformer. Detta Šr fšrstŒs fšrenklat uttryckt, (jag Šr vŠl skadad av att skriva fšr en stor allmŠnhet, som jag dessutom allt som oftast trŠffar pŒ sŒ fort jag sticker nŠsan utanfšr dšrren - Malmš Šr litet!) och det finns gott om undantag frŒn denna regel, men i princip sŒ Šr det helt klart i denna riktning konstnŠrsrollen har fšrŠndrats. Men det kan ocksŒ bli en frŒga om makt och media. SŒ till exempel i fallet Jeff Koons (minns ni honom?) vars iscensŠttande av sig sjŠlv i synnerhet i samband med politikern och sexsymbolen Illona Staller dvs Cicciolina. Bodil Marie Thomsen har i sin essŠ Ytliga bilder fšrsškt analysera blandningen av hšgt och lŒgt i nŒgra verk som tillkommit i den postmoderna eran. Det handlar om konstnŠrer som Pierre & Gilles vars verk tycks vara hŠmtade ur nŒgon modetidskrift Šven om motiven ofta har en sakral karaktŠr, utgšres av helgon eller andra gestalter med ett starkt metafysiskt symbolvŠrde. Hon gšr ocksŒ en reflektion som knyter an till Cindy Shermans bruk av dockor i sina senare verk. Hon citerar Kleists text Om marionetteater och ser hur den skulpturalt objektifierade, levande men ŠndŒ dšda kroppen fšrknippas med sŒvŠl djuret som automaten och dŠrmed sjŠlva det gŒtfulla hos mŠnniskan. Det "metafysiska" intrŠffar alltsŒ i det artificiella som en gŒta om vŒr egen mŠnsklighet. Det konstgjorda blir en fascinationspunkt fšr den betraktande individen. Jag tror att Bodil Marie Thomsen har helt rŠtt nŠr hon betraktar Cicciolina som ett slags ready made vilken Koons kunnat anvŠnda fšr att demonstrera massmedial makt. PopulŠra, internationella stjŠrnor har en aura som fšrlŠnar vissa kvaliteter Œt en bild men samtidigt vŠcker Koons frŒgan om vad som Šr pornografi och vad som Šr konst. Han skapar en fusion av begreppen och det leder om man vill till con-fusion, con, kan ju lŠsas som engelska fšr bedrŠgeri och tillsammans bildar morfemen ordet fšrvirring. Koons egen makt och position fšrstŠrks likvŠl Šven om bilden uppfattas som vulgŠr och billig till sin karaktŠr. Jag tror att fallet Koons visar oss nŒgot vŠsentligt om hur en av konstnŠrens mšjliga roller i IT-samhŠllet kan komma att se ut. Avslutningsvis vill jag hŒlla med Tom Sandqvist om vikten av att lŠsa Wallensteins essŠ i utstŠllningskatalogen till MŒleri - det utvidgade fŠltet. DŠr finns utvecklingen under 1900-talet presenterad pŒ ett bŒde šverskŒdligt och vŠlformulerat vis. Ett lysande debattunderlag! HŠlsningar till er alla! Clemens AltgŒrd