X-Sender: m-25966@mailbox.swip.net
Date: Sat, 12 Oct 1996 10:18:26 +0100
To: a.t@it.kth.se
From: thomas.liljenberg@mailbox.swipnet.se (Thomas Liljenberg)
Subject: Re: ett =?iso-8859-1?Q?inl=E4gg?=

Ola Larsmo skrev:

>dimension till sjŠlva det gemensamma rummet. Och eftersom detta sŠtter ramen
>fšr sŒvŠl demokrati som konstyttringar tycker jag att det vore bra om sŒ
>mŒnga som mšjligt kom in med synpunkter pŒ vad de lŠgger i begreppet
>"offentlig".

NŒgra tankar som slŒr mej angŒende IT och det "nya offentliga rum" som
Internet erbjuder, Šr en form av samtidighet i informationsflšdet som inte
har funnits tidigare (Šven om det hela tiden varit mŒlet i den tekniska
utvecklingen). Det bŒde komplicerar begreppet offentlighet och stŠller
rumsliga fšrhŒllanden pŒ Šnda.
Samtidigheten kan i ett visst lŠge ses som en otrolig frihet - i ett annat
stŠller det omšjliga etiska och kŠnslomŠssiga krav pŒ mŠnniskan som
"tekniskt lever globalt, men kŠnslomŠssigt bor i en liten by". Framfšr allt
nŠr det kommer till media och nyhetsbevakning, dŠr internet blivit en
viktig del vad det gŠller bildhantering frŒn olika hŠndelse- och
krigsskŒdeplatser runt om i vŠrlden.
Ett projekt som jag arbeta med under vŒren 96 bestod av insamlade bilder
frŒn olika bildbyrŒer. Oftast fick jag sitta framfšr nŒgon dator pŒ byrŒn
och leta bilder. En bild jag fŒngar in vid ett sŒdant tillfŠlle fšrestŠllde
ett blšdande ansikte frŒn nŒgot krig i vŠrlden. Bilden liksom ploppade upp
ur skŠrmen framfšr mig, helt av sig sjŠlv. Bilden hade kanske plŒtats nŒgon
timme tidigare, digitaliserats och skickats via fotografens mobiltelefon
och internet till bildarkivet samtidigt som jag satt dŠr. Kanske mŠnniskan,
samtidigt som jag sŒg hennes bild pŒ skŠrmen, fortfarande blšdde eller
precis just dog. KŠnslan var bŒde fascinerande som ruggig.
Jag tycker man ska frŒga sig om inte denna samtidighet som erbjuds via
tekniken - sjŠlva snabbheten mellan hŠndelse och vittnesbšrd - i sjŠlva
verket Šr informationssamhŠllets svar pŒ den vŠsterlŠndska mŠnniskans
urgamla šnskan om att upphŠva tid och rum? Det som en gŒng var religionens
lšfte om evigt liv; omvandlade i gŒrdagens ekonomiska utopier och
produktionssystem; infrias i sΠfall i dag av cyberspace.
Det avstŒnd som avslšjas framfšr bildbyrŒernas dataskŠrmar och i media,
mellan den tekniska utvecklingen och mŠnniskans ofšrmŒga att rent praktiskt
och politiskt gšra nŒgonting Œt den verklighet som fšrmedlas via tekniken,
Šr samtidigt ett av vŒr tids mest skrŠmmande problem. Samtidigt som vi pŒ
brŒkdelen av en sekund fšrs till alla vŠrldens hšrn, oroshŠrdar och
katastrofomrŒden, sŒ blir det ocksŒ allt tydligare att vi saknar medel fšr
att svara pŒ de moraliska och etiska frŒgor som dessa rapporter stŠller.

Tom Sandquist skrev:

>en intressant omskrivning: upprŠtthŒllandet av den traditionella
>konstnŠrsrollen och dess "vŠsentliga konventioner" kan inte vara annat Šn
>en regressiv Œterinvestering i en fšrlorad tradition, under det att det
>"sanna avantgardet" fattar sin sjŠlvkritik som riktad mot begreppet "konst"
>i allmŠnhet, och mot den estetiska institutionen som sŒdan.
>	

Jag hŒller helt med. Den decentrering av det individuella subjektet som
ofta Œberopas i dagens konst, leder i en mŠrklig omskrivning ofta till nya
vŠrden, dŠr gamla heligheter framstŠlls som nŒgot revolutionerande nytt.
Subjektskritiken stŠller framfšr allt ett behov av ett nytt samhŠllsliv dŠr
det individuella medvetandet kan levas - inte bara teoretiseras i text och
bild - som en "effekt av strukturen", fšr att citera Lacan. Fšr konstnŠrens
del bšrjar det med  konstnŠrsrollen och yrket som sŒdant, men just dŠrfšr
ocksŒ i ett fšrhŒllande till de rum som konsten exponeras i. Det "nya
offentliga rum" som internet sŠgs utgšra Šr inget undantag.

/tl