Date: Wed, 9 Oct 1996 11:29:16 +0200 (MET DST) X-Sender: bomad@mail.algonet.se To: a.t@it.kth.se From: bomad@algonet.se (Bo Madestrand) Subject: Thomas Liljenberg HŠr presenterar sig Thomas Liljenberg, konstnŠr: --- Konstens vŠrden skiljer sig, som jag ser det, inte pŒ nŒgot sŠtt frŒn de ekonomiska vŠrden som i švrigt kŠnnetecknar vŒr tid. Att flytta ut ramarna fšr det rummet kan knappast fšrŠndrar nŒgonting, utan gšr det fšrmodligen bara svŒrare fšr den konst som redan inte passar in i konstens "offentlighet". Behovet av att deklarera en "ny tid" fšr konstinstitutionerna och begreppet offentlighet utifrŒn IT-teknologins revolutionerande fšrŠndringar Šr naturligtvis šnskvŠrd i dagens konstsituation. Men man mŒste komma ihŒg att institutionerna fortfarande har allvarliga problem med att skapa rum fšr en konst som ifrŒgasŠtter och belyser det ekonomiska vŠrdespel som trots allt bŠr upp hela IT-teknologin. Den goda viljan och medvetenheten finns nog, men det gŠller ocksŒ att konsten ska fungera pŒ ett trovŠrdigt sŠtt i sina nya rum, att resultatet av dess undersškningar inte Šr givet frŒn bšrjan och att frŒnvaron pŒ vŠrde inte bara blivit en ny "stil". Man šnskar att institutionerna (och konstnŠrerna), innan de fšrstŠrkte sin roll som offentliga rum, besinnade sig och fšrst šppnade upp sina redan befintliga rum fšr att vŒga bli ifrŒgasatta, undersškta och anvŠndna. Men den avgšrande kulturpolitiska definition som krŠvs fšr att institutionerna, vid sidan av att fšrvalta och vŒrda kulturella vŠrden, ocksŒ ska belysa det kvalitativa spel av vŠrden som kŠnnetecknar vŒr tid, saknas fortfarande. I den politiska otydligheten som blir fšljden, och dŠr jag sjŠlv bara fšrmŒr formulera en form av personliga strategier, tror jag man ska akta sig att šverskatta de positiva effekterna med IT och mediastyrd offentlighet. Fšr nŒgra Œr sedan deltog jag i att organisera en utstŠllning med f.d. Konstfackselever pŒ Hštorget och i Kulturhuset, Stockholm. Fšrutom att utstŠllningen till stor del tog plats pŒ Hštorget, sŒ utspelades en del ocksŒ inne i Kulturhuset. Rent konkret bestod den delen av ett platsbyte mellan konstnŠrerna och den mer loppis-betonade "šststatsmarknad" som dŒ fšrekom pŒ Hštorget. Samtidigt som alla medverkande konstnŠrer skulle visa sina verk pŒ Hštorget inbjšds gatuhandlarna att nyttja konstnŠrernas utrymme inne i Kulturhuset som marknadsplats. Tanken bakom tilltaget var inte bara att fŠsta uppmŠrksamheten pŒ Hštorget och den stadsplanemŠssiga fšrvandling som pŒgick (och pŒgŒr) i Stockholms City - med utstŠllningen ville man ocksŒ belysa konstens och institutionernas komplicerade roll som vŠrdeskapare och konstens grŠnsdragningar utifrŒn ekonomiska eller kvalitetsmŠssiga grunder. UtstŠllningen var ett experiment eftersom det var omšjligt att gardera sig fšr utgŒngen. Hur skulle Kulturhuset reagera? Skulle torghandlarna komma med sina varor? Men, i sista sekunden, faktiskt pŒ sjŠlva šppningsdagen, stoppades utstŠllningen av Kulturhusets ledning med motiveringen att det inte gick att sŠlja "tingel-tangel" inom byggnaden. Torghandlarna, som verkligen dšk upp, fick lomma hem igen. Beslutet Šr vŠl inte sŒ mycket att orda om nu, Šven om man kan tycka att mycket av det Kulturhuset visat genom Œren just varit en etablerad form av tingel-tangel. Fšr mej utgšr tilltaget dock ett exempel, fšr att anknyta till frŒgestŠllningen, pŒ vad jag skulle vilja kalla samtida offentlig konst. Samtidigt, nŒgra trappor hšgre upp i Kulturhuset, pŒgick vid tillfŠllet en helt annan utstŠllning, men med en liknande problematik. Fšrutom att den sŠkert var nŒgra hundratusen kronor dyrare Šn konstfackarnas projekt, sŒ hade kulturinstitutionen stŒtt fšr idŽproblematiken och urvalet av konstnŠrer. Ironiskt nog hette utstŠllningen Revir. Fšr mej Šr den utstŠllningen ett bra exempel pŒ vad jag skulle vilja kalla utsmyckningskonst, en beteckning som faktiskt inte bara rymmer harmlšsa dekorationer av sjukhus- och fŠngelsekulvertar. Fšrmodligen Šr bŒde konsten och institutionerna en guldgruva fšr att fšrstŒ de grundlŠggande ekonomiska och psyko-sociala fšrhŒllanden vi lever under (dŠr bl a urvalet utgšr en liten del). NŒgonting konstinstitutionerna senkommet upptŠckt med utstŠllningar som vill spegla samlingarna, platsen, den andre, reviret eller IT. Men den verkliga gruvdriften sker just nu inte inne i ljuset pŒ konstinstitutionerna utan ute i periferin, i olika hybridformer, inom andra discipliner, som pŒ grund av fšrŒldrade kvalitetsbegrepp varken gŒr, eller vill, fŒngas in i begreppet konst eller offentlighet. Det tror jag kommer att vara det stora problemet fšr konstinstitutionerna, att inom ett expanderat rum Šven rymma den typen av "konst". Och utan den konsten och dess osŠkerhetsfaktor riskerar alla fagra lšften om mšten och samarbeten att reduceras till blinkningar mellan en grupp redan invalda. Ett utsmyckande av tidsriktiga ideŽr. DŒ spelar det ingen roll om yttersta grŠnsen fšr offentligheten strŠcker sig till Pluto. SŒ lŠnge denna blockering gŠller sŒ Šr det den subversiva sidan av Internet som intresserar mig. Liksom de kontakter Internet kan bidra till, spontant och intentionellt, mellan konstnŠrer, eller konstnŠrer och publik. Jag tror inte att dagens situation skulle fšrŠndras genom nytt ledarskap pŒ museerna. Vad vi troligtvis skulle fŒ Šr bara ett annat urval. Jag tror lšsningen kommer underifrŒn, frŒn konstnŠrerna och jag tror inte den ser ut som ett storstilat paradigmskifte. SmŒ lokala insatser, samarbeten mellan konstnŠrer utifrŒn gemensamma frŒgestŠllningar, utanfšr institutionerna. DŠr spelar Internet, gaturummet, smŒ konstnŠrsdrivna gallerier/produktionsbolag och olika enskilda projekt redan en stor roll. Det Šr hŠr det intressanta redan sker. …nskedršmmen Šr givetvis ett oordnat Internet, ett fullstŠndigt ošverblickbart, osŠkert och kaotiskt forum fšr olika kontakter och hybridformer mellan konst och andra discipliner. DŠr hierarkier stŠndigt bryts och dŠr skillnader, sociala eller biologiska, befinner sig i upplšsning. Men denna vackra dršm bygger samtidigt pŒ en politiseringen av begreppet offentlighet som rimmar dŒligt med begreppet institution. €nnu finns potentialen att Internet skulle kunna bli ett sŒdant forum och visst blir det dŒ frestande att bygga smŒ slott, att dra in pŒ museerna och visa hela vŠrlden, men jag tror att vi konstnŠrer just nu gšr bŠst i att hŒlla tyst om tillgŒngarna, gŒ samman och skapa vŒra egna nŠtverk. Att fšrsška hitta grŒzoner, jordkulor och fristater, som varken Šr fšr subversiva eller fšr offentliga. DŠr vi dikterar villkoren och dŠr vi stŒr fšr fšrmedlingen. Kanske det Šr en diskussion som ligger utanfšr frŒgestŠllningen, men som man ŠndŒ kan Œterkomma till? Thomas Liljenberg