Date: Tue, 8 Oct 1996 10:09:07 +0200 (MET DST) X-Sender: bomad@mail.algonet.se To: a.t@it.kth.se From: bomad@algonet.se (Bo Madestrand) Subject: Clemens HŠr Šr ett saftigt och spŠnnande mail frŒn Clemens AltgŒrd. Jag fšreslŒr att ni lŠser det offline, fšr det Šr ganska lŒngt. Passagen om …yvind Fahlstršm rekommenderar jag sŠrskilt vŒra vŠnner pŒ Norstedts multimedia att lŠsa - kunde bli nŒgot! b -------- 1. Jag heter Clemens AltgŒrd, fšdd -59, Šr konst- och litteraturkritiker pŒ Sydsvenska Dagbladet i Malmš och Šr ocksŒ medarbetare i kulturtidskriften 90-tal. Vidare Šr jag verksam som poet och dramatiker. Fšr Internet hyser jag ett starkt intresse och har sammanstŠllt en liten samling citat och liknande som jag hoppas kan vara stimulerande fšr diskussionen. Kortfattad har jag ingen lust att vara nŠr det gŠller sŒ hŠr komplicerade frŒgestŠllningar - det gŒr inte. 2. Men lŒt mig inledningsvis sŠga att jag anser att institutionerna Šn sŒ lŠnge befinner sig rŠtt lŒngt frŒn den nya verklighet som uppstŒtt pŒ det globala planet. Vad konsten betrŠffar har den den genom unga konstnŠrer fšrts ut pŒ gatuplanet, men det rŠcker inte - definitivt finns det en risk fšr stagnation om konstnŠrerna stannar vid att gšra "lustiga installationer" i gathšrnorna. Det studentikosa finns hela tiden dŠr som en riskfaktor. KonstnŠren skall enligt mitt synsŠtt inte reduceras till att vara en kul typ, en renodlad underhŒllare, vilket dock inte utesluter karnivaliska drag i konsten. Om jag nu ska framhŒlla egna initiativ kan jag ju nŠmna de kortlekar som jag och konstnŠren Ola strand gjort i samarbete: R.I.P samt Kandy Kills. DŠr har vi anvŠnt en kommersiell fšrlaga sk samlarbilder fšr att nŒ en annan publik en enbart galleripubliken. 3. Institutionerna mŒste fšrstŠrka sin roll genom att šppna sin verksamhet Šven fšr andra Šn renodlade konstvetare, -historiker och bildkonstnŠrer. Man mŒste skaffa en helt annan kompetens pŒ dataomrŒdet Šn vad man allmŠnt sett har idag. Det rŠcker inte att kunna layouta kataloger i Pagemaker. …kat samarbete Šr alltsŒ en nšdvŠndig vŠg. DŠr finns oŠndligt mycket att gšra. Dessutom anser jag att konsthallar och andra institutioner i hšgre grad bšr fšrsška fungera som kulturella centra - slŠpp in rockmusierk,experimentfilmare, hackers osv - lŒt dem samarbeta kring nŒgot tema - se vad som hŠnder. Bara sŒ och genom att gšra det ovŠntade kan konsten fŒ en relevans i offentligheten. SŒ fšljer mitt lilla diskussionsunderlag: Ord och bilder Šr vad man frŠmst mšter pŒ nŠtet Šven om det Šr binŠra koder, siffror, som bŠr upp det hela. €ndŒ tycks NŠtet kunna fšda fšrhoppningar om att fšra Ordet tillbaka till en tidpunkt dŒ sprŒkfšrbistringen Šnnu inte hade gjort jorden till en plats dŠr splittring rŒdde och tusentals tungomŒl gjorde det svŒrt fšr mŠnniskor att fšrstŒ varandra. Ja, det Šr i alla fall en utopisk aspekt pŒ detta med Ordets och Konstens fšrhŒllande till Internet. Problemen Šr fšrstŒs betydande och man mŒste ocksŒ frŒga sig vad konsekvenserna av Engelskans herravŠlde kan bli fšr exempelvis vŒrt eget sprŒk. Engelskan har i dag samma roll som latinet hade fšr medeltidens mŠnniskor - det Šr i stort sett gŒngbart šver allt Œtminstone dŠr det finns ett visst mŒtt av lŠrdom eller utbildade mŠnniskor. €ndŒ upptŠcker man att engelskan ingalunda Šr allenarŒdande, men den šverbryggar skillnaderna. Men Šr det enhetlighet eller mŒngfald vi vi ha? Internet vŠcker mŒnga frŒgor,,, PŒ 60-talet var det en IBM-man som sa sŒ hŠr: Mikroprocessorer Šr nog bra, men vad ska man anvŠnda dem till? Hippien SteveWozniak visste och med hans Apple utvecklades persondatorkonceptet. Idag vet betydligt fler vad mikroprocessorn kan vara bra till, men vem kunde pŒ 60-talet ana att Mc Luhans globala by skulle fŒ ett Internets kaotiska struktur? Emellertid finns det mŒnga som vill bort frŒn detta anarkistiska kaos. Flera linjer, tankemodeller och figurer lšper parallellt och det Šr fšrst nŠr man stannar upp och reflekterar som motsŠgelserna och paradoxerna blir tydliga. Men lŒt mig hŠr och nu ocksŒ slŒ fast att jag tror och anser att vi mŒste lŠra oss att leva i ett sŒdant tillstŒnd av kompromiss, ofullstŠndighet och med motsŠgelser. Kort sagt Šr det inte helt fel att blanda skepsis med ambivalens i en likvŠl šppen attityd, snarare Šn att strŠva efter absoluta vŠrden och kategorier. Dock bšr man strŠva efter vissa gemensamma nŠmnare och regler. SŒdana har ocksŒ utvecklats, en sk netikett... man skriver inte med genomgŒende versaler, dvs skriker, inte gšr man heller reklam i en diskussionsgrupp osv. Michael Bendikt har definierat (1991) Cyberspace sŒ hŠr: en total vŠrld, en gemensam vŠrld, en objektiv vŠrld, en aktiv och interaktiv vŠrld, en vŠrld med historia, en vŠrld att leva i, en lŠtt vŠrd med tankens lŠtthet och dŠr man slipper materiens tršghet. Man brukar ocksŒ tala om Benedikts principer av vilka jag skall nŠmna nŒgra: Dessa Šr enbart fšrslag som Benedikt utarbetat fšr hur ett framtida Cyberspace skall kunna formges: Bland annat exklusionsprincipen som fšrbjuder att man kan ha tvŒ saker pŒ samma plats samtidigt. Likgiltighetsprincipen: Den upplevda verkligheten hos en vŠrld beror pŒ hur onberoende dess existens Šr av nŠrvaron av en speciell anvŠndare, och pŒ vilket motstŒnd som vŠrlden bjuder mot anvŠndarens šnskningar. Skalningsprincipen: Att dn maximala ršrelsehastigheten anvŠndaren ršr sig med genom cyberspace Šr omvŠnt proportionell till komplexiteten av den del av vŠrlden som man mšter. Hastigheten skall avta nŠr man nŠrmar sig en stor informationsansamling. Principen om personlig synlighet: Individer i cyberspace ska vara synliga i nŒgon icke-trivial form och vid alla tidpunkter fšr alla i nŠrheten men man skall som individ kunna vŠlja i vad mŒn man vill se andra. Principen om gemensamma egenskaper i miljšupplevelsen: rekommenderar att alla som Šr i ett givet omrŒde av cyberspace vid en viss tidpunkt ska se och hšra i huvudsak detsamma, samma plats, personer, eller Œtminstone en viss given delmŠngd av detta och att samma riktning betraktas som upp. Det Šr en del av den Cyberspaceteori och filosofi som i sŒ hšg grad pŒverkar vŒra fšrvŠntningar och vŒr bild av vad som skall komma. Internet i dag Šr ju fšrhŒllandevis lŒngt ifrŒn den totala vŠrld som vŠntar pŒ att fšrverkligas. Men det viktiga Šr att en diskussion redan pŒ gŒr pŒ NŠtet... och i andra media. I Infobahn Blues av Robert Adrian, som bor i Europa sedan 1960 och Šr konstnŠr i flera media, texten trycktes (pŒ tyska)1995 i Medien und …ffentlichkeit: "Since American Vice President Al Gore made his famous speech in California a couple of years ago, it has become impossible to scan any news medium without finding at least one reference to the "Information Superhighway". The Information Superhighway metaphor - specially tailored for Mr. Gore's California audience - is so brilliantly simplistic it seems to have blown the mind of every media editor in the Western Hemisphere. With an Information Superhighway you just plug in your modem and roll your data out onto the ramp and into the dataflow where it zips along the freeway until it hits the appropriate off-ramp. Finding data is the same - it's all nice straight data-lanes with on and off ramps and well-banked curves. You pick your way through the interchanges: just like L.A. commuting, only much more comfortable. The Superhighway metaphor does not threaten the status quo or challenge the prevailing ideologies as did "Cyberspace", that other, earlier, name for the 'net coined by William Gibson and Bruce Sterling. " Robert Adrian har helt sŠkert en poŠng i sitt angrepp pŒ Infobahn eller Highway-begreppet, ett angrepp som ocksŒ Šr en kritik av Bill Gates Microsoft-filosofi. Gates poserar ocksŒ med MotorvŠgen som emblem fšr den ljusnande IT-framtiden. Adrian mŒlar upp en skrŠckbild av hur ett framtida stagnerat och likriktat Cyberspace skulle kunna se ut... som vanligt handlar det om makt och kontroll... tvŒ nyckelbegrepp hos William S Burroughs, en fšrfattare som alltmer framstŒr som en av 1900-talets vŠsentligaste, och sprŒkligt sett vida intressantare Šn nŒgon sk cyberpunkfšrfattare inklusive William Gibson. Adrian betonar emellertid att en Superhighway nŠrmast framstŒr som en orimlighet att genomfšra eftersom vi har att gšra med ett synnerligen komplicerat globalt nŠtverk dŠr individer kopplar upp sig fšr att fšrsvinna och Œterkomma och detta sekundsnabbt. Adrians Cyberspace Šr en multidimensionell matrix av sammnvŠvda data som nŠrmast slumpmŠssigt och alltid ofšrutsŠgbart materialiseras och dematerialiseras. I en sŒdan miljš kan man inte reduceras till att vara anvŠndare eller konsument - dŠr blir man deltagare och det Šr definitivt nŒgot helt annat. Sedan Šr det en sak till som Robert Adrian pŒpekar och det gšr honom nŠstan till en blasfemiker. Han menar helt enkelt att pŒstŒenden om vŠrldstŠckande telenŠt t ex Šr švermŒttan pretentišsa och fŒniga sŒ lŠnge blott en tiondel av vŠrldens befolkning har tillgŒng till en egen telefon. "Once the data is in the network it is universally present - it does not travel anywhere and you don't travel anywhere to find it. This is what is so hard for mobile industrial cultures to understand and what is so exciting about the notion of Cyberspace. In Gibson's "Neuromancer" the protagonist "jacks in" to the net. He is not a user, he is not at the wheel of his datamobile speeding down the Infobahn - he simply disappears into the net and becomes a part of the data-flow. Cyberspace is so different from the Superhighway because the element of human-centricity is missing or at least it is not in the foreground. You are not in control of Cyberspace, it is not there for your comfort and convenience, and no one is driving it. There is no suggestion in the notion of Cyberspace that, should human beings suddenly cease to exist - or destroy themselves in some nuclear folly - the network of machines that constitute Cyberspace would vanish with them. Cyberspace assumes that the machines we have built will soon, in some leap of almost magical synergy, break free of their creators to constitute, by means of the communications networks we are generously building for them, a universe or nature of an entirely new and different order. Perhaps they already have." Cyberspace Šr inte nŒgot man kan kontrollera, men som bekant gšrs det fšrsšk, inte minst frŒn inflytelserika konservativa grupper som har betydligt mer kraft bakom sina ord Šn deras svenska motsvarigheter (inom exempelvis en ortodox vŠnster.) Fšrfattarna Arthur Kroker och Michael A Weinstein har i sin bok Data Trash: The Theory of the Virtual Class, New York,. S:t Martin's Press 1994 tagit upp frŒgan om kontroll och gšr dŠr en extrem framstŠllning under rubriken Den hypertextade kroppen eller Nietzsche skaffar ett modem. Det hela bšr ses som ett tillspetsat inlŠgg som dock Šr allvarligt menat. Fšrfattarna ser dŠr den framtida lšsningen i att kroppen fšrses med text, dvs att kšttet blir fšrsett med ord, eller kšttet matas med ord, att kroppen blir ett nŠt i sig. HŠr gŒr de mycket lŒngt i en hŒllning som varit ganska vanlig under cyberpunkens uppsving. De talar om dedicated flesh. De menar ocksŒ att detta Šr en mera amerikansk, lŒt vara nybyggarmentalitet, i fšrhŒllande till den europeiska nostalgiska reaktionen... tillbaka till blyertspennan, tillbaka till vinylen... Men var kommer Nietzsche in...? Jo de avslutar med att sŠga: "Always already the past to the future of the hyper-texted body, the virtual class is the particular interest that must be overcome by the hyper-texted body of data trash if the Net is to be gatewayed by soft ethics. Soft ethics? Nietzsche's got a modem, and he is already rewriting the last pages of The Will to Power as The Will to Virtuality. As the patron saint of the hyper-texted body, Nietzsche is data trash to the smooth, unbroken surface of the virtual class." Den nya mŠnniskan som en varelse genomtrŠngd av texter och elektriska impulser en bŠrare av tecken, men mŠrk vŠl fortfarande kropp inte enbart en sjŠlÉ Ett levande konstverk? Hakim Bey Šr kŠnd fšr sina Zines pŒ NŠtet samlade under beteckningen TAZ The Temporary Autonomous Zone. Hakim Bey har efter att mest Šgnat sig Œt Cyberspace positiva aspekter kommit att pŒ senare tid utforska de negativa. I en essŠ kallad Information War gŒr han i nŠrkamp med gnosticismen dvs den religišsa strŠvan att bli kvitt kroppen, en tendens som kan spŒras pŒ mŒnga stŠllen i Cyberspacesammanhang, ofta lŠnkad till New Age-filosofi. ""Real" war is a continuation of religion and economics (i.e. politics) by other means, and thus only begins historically with the priestly invention of "scarcity" in the Neolithic, and the emergence of a "warrior caste". (I categorically reject the theory that "war" is a prolongation of "hunting".) WWII seems to have been the last "real" war. Hyperreal war began in Vietnam, with the involvement of television, and recently reached full obscene revelation in the "Gulf War" of 1991. Hyperreal war is no longer "economic", no longer "the health of the state". The Ritual Brawl is voluntary and hon-hierarchic (war chiefs are always temporary); real war is compulsory and hierarchic; hyperreal war is imagistic and psychologically interiorized ("Pure War"). In the first the body is risked; in the second, the body is sacrificed; in the third, the body has disappeared. (See P. Clastres on War, in Archaeology of Violence.) Modern science also incorporates an anti-materialist bias, the dialectical outcome of its war against Religion - it has in some sense become Religion. Science as knowledge of material reality paradoxically decomposes the materiality of the real. Science has always been a species of priestcraft, a branch of cosmology; and an ideology, a justification of "the way things are." The deconstruction of the "real" in post-classical physics mirrors the vacuum of irreality which constitutes "the state". Once the image of Heaven on Earth, the state now consists of no more than the management of images. It is no longer a "force" but a disembodied patterning of information. But just as Babylonian cosmology justified Babylonian power, so too does the "finality" of modern science serve the ends of the Terminal State, the post-nuclear state, the "information state". Or so the New Paradigm would have it. And "everyone" accepts the axiomatic premises of the new paradigm. The new paradigm is very spiritual. " Tanken Šr slŒende: kropparnas fšrsvinnande frŒn framstŠllningen av kriget, en ny transcendental stršmning som fšrenar cybernetik och gamla gnostiska dršmmar. "One of the clearest examples of the concept can be found in a recent book by a man who is a Libertarian, the Bishop of a Gnostic Dualist Church in California, and a learned and respected writer for Gnosis magazine: The industry of the past phase of civilization (sometimes called "low technology") was big industry, and bigness always implies oppressiveness. The new high technology, however, is not big in the same way. While the old technology produced and distributed material resources, the new technology produces and disseminates information. The resources marketed in high technology are less about matter and more about mind. Under the impact of high technology, the world is moving increasingly from a physical economy into what might be called a "metaphysical economy." We are in the process of recognizing that consciousness rather than raw materials or physical resources constitutes wealth. Modern neo-Gnosticism usually plays down the old Manichaean attack on the body for a gentler greener rhetoric. Bishop Hoeller for instance stresses the importance of ecology and environment (because we don't want to "foul our nest", the Earth) - but in his chapter on Native American spirituality he implies that a cult of the Earth is clearly inferior to the pure Gnostic spirit of bodylessness: " Meanwhile someone still has to grow pears and cobble shoes. Or, even if these "industries" can be completely mechanized, someone still has to eat pears and wear shoes. The body is still the basis of wealth. The idea of Images as wealth is a "spectacular delusion". Even a radical critique of "information" can still give rise to an over-valuation of abstraction and data. In a pro-situ zine from England called NO, the following message was scrawled messily across the back cover of a recent issue: As you read these words, the Information Age explodes ... inside and around you - with the Misinformation Missiles and Propaganda bombs of outright Information Warfare. Traditionally, war has been fought for territory/economic gain. Information Wars are fought for the acquisition of territory indigenous to the Information Age, i.e. the human mind itself ... In particular, it is the faculty of the imagination that is under the direct threat of extinction from the onslaughts of multi-media overload ... DANGER - YOUR IMAGINATION MAY NOT BE YOUR OWN ... As a culture sophisticates, it deepens its reliance on its images, icons and symbols as a way of defining itself and communicating with other cultures. As the accumulating mix of a culture's images floats around in its collective psyche, certain isomorphic icons coalesce to produce and to project an "illusion" of reality. Fads, fashions, artistic trends. U KNOW THE SCORE. "I can take their images for reality because I believe in the reality of their images (their image of reality)." WHOEVER CONTROLS THE METAPHOR GOVERNS THE MIND. The conditions of total saturation are slowly being realized - a creeping paralysis - from the trivialisation of special/technical knowledge to the specialization of trivia. The INFORMATION WAR is a war we cannot afford to lose. The result is unimaginable. I find myself very much in sympathy with the author's critique of media here, yet I also feel that a demonization of "information" has been proposed which consists of nothing more than the mirror-image of information-as-salvation. Again Baudrillard's vision of the Commtech Universe is evoked, but this time as Hell rather than as the Gnostic Hereafter. Bishop Hoeller wants everybody jacked-in and down-loaded - the anonymous post-situationist ranter wants you to smash your telly - but both of them believe in the mystic power of information. One proposes the pax technologica, the other declares "war". Both exude a kind of Manichaean view of Good and Evil, but can't agree on which is which. The critical theorist swims in a sea of facts. We like to imagine it also as our maquis, with ourselves as the "guerilla ontologists" of its datascape. Since the 19th century the ever-mutating "social sciences" have unearthed a vast hoard of information on everything from shamanism to semiotics. Each "discovery" feeds back into "social science" and changes it. We drift. We fish for poetic facts, data which will intensify and mutate our experience of the real." Fšr Hakim Bey har kriget bšrjat och slagfŠltet Šr den mŠnskliga hjŠrnan, men fšrstŒs i dess fšrlŠngning Šven NŠtet. En feministisk tŠnkare som Dianne Rothleder, University of Chicago, tar upp idŽn om ordet som virus frŒn William S Brurroughs (sŒ som ocksŒ Laurie Anderson gjort) "The question remains, can there be a good virus? A productive virus? One possibility that viral replication opens up to us is that of genetic production as opposed to genetic reproduction. Instead of remaking ourselves over and over again, as we do under the logic of capital, we can produce something new. Viral consciousness, then, can be seen as mutant consciousness. It is an escape from the capitalist and phallocentric logic of the same. The virus is the other that recognizes and is recognized; it is the other that will allow us to produce otherness, rather than to reproduce ourselves. Viral consciousness is thinking the production of the monstrously other - the other we cannot predict, the other whose beauty may well be unrecognizable because it is originary. Even with the originary nature of the product of viral production, still there will be recognition - recognition not of the same, but of a community of tangentially related differences. Viral production invades us, occupies the reproductive organs of capital and of the phallocentric order, and fundamentally alters the process of reproduction. Or even, altogether ends the logic of reproduction. There is now only production. My father wants nothing more for me than that I acquire a good job, and a good husband, and that I make a few children who will also be good grandchildren. I want nothing less for my daughter than that she..." Hon tar upp virusets inneboende kraft... viruset Šr fruktat sŒvŠl i det sexuella livet som pŒ NŠtet. Virus kan ocksŒ vara konst! Framfšr allt kanske i en dadaistisk eller situationistisk anda - men kan ocksŒ anvŠndas till vad Hakim Bey kallar poetisk terrorism! Dvs ickevŒldshandlingar som syftar till att skaka om medmŠnniskornas medvetande. Lita pŒ att de stora institutionerna pŒ konstens omrŒde kommer att bli terroriserade! Redan nu "hackas" hemsidor pŒ lšpande band: och dŒ Šr det inga dŒliga skalper som tas: till och med CIA blir hackade! Den kanske mest inflytelserike filosofen nŠr det gŠller Internetkulturen Šr Jean Baudrillard, en tŠnkare som i hšg grad utvecklat linjer frŒn Mc Luhan. NŠr Jean Baudrillard fšr nŒgra Œr sedan summerade sina intryck av den nya vŠrld som tonade fram efter murens fall och Sovjetunionens undergŒng kunde han konstatera att katastrofen numera framstŒr som nŒgot vi inte har framfšr oss ... den cirklar runt oss men har blivit virtuell. Apokalypsen som konst? War Games som interaktivt spel! Jag ser en stor mšjlighet i att konstverk som …yvind Fahlstršms pedagogiska interaktiva spel i stil med Monopol - vŠrldsmonopol m flera skulle kunna bli, fšr fšrsta gŒngen, verkligt tillgŠngliga - spelbara genom multimediautfšrande. Ett nytt medium krŠver ny konst! Den nya konsten mŒste fšdas i takt med att mediet utvecklas. Dagens simpla klickande Šr inte mycket mer vŠrt Šn zappandet mellan kanaler. CD-ROM skivor mŒster ersŠttas av hybrid-CD-rom med hypertext och NŠtkoppling osv. Med tiden kan konstnŠrer designa allt frŒn virus till komplicerade spelstrukturer. Vi gŒr alltsŒ frŒn monument och slutna former till spelteorier och šppenhet, gissningsvis och fšrhoppningsvis. Tack fšr ordet och pŒ Œterseende! Clemens AltgŒrd